Finns det hundaggressiva ägare?

Jag har funderat över detta med osäkerhet och hundaggression- nej, inte hos hundar utan hos ägare. Jag tycker mig se en oroande trend, där fler och fler hundägare är oroliga och ängsliga vid hundmöten. 

Så många inlägg i olika grupper handlar om att någon mött en hund som går lös, att hundar inte ska få hälsa, att någons hund blivit attackerad av en annan hund. Samtidigt skrivs det mer och mer om hundattacker, inte minst på sociala medier, och det tycks som om hundattackerna faktiskt blivit fler på senare år. Många ser detta som en anledning att bli än mer vaksam under promenaderna och kritisk mot andra hundägare. Men hur kommer det sig då, att hundattackerna och problemen är så få i länder där hundar ofta får gå lösa?

Mitt svar är att ängsliga hundägare ger ängsliga hundar. Jag vet att jag tänder en brandfackla här, men jag ser så ofta hur osäkra hundägare i oförstånd står och "hetsar" sina hundar mot andra hundar. Och nej, jag menar inte håriga män med resursstarka hundar, jag menar verkligen dessa små damer (även unga och/eller manliga sådana) som stressar upp sin lilla chihuahua och lär den att så fort vi ser en annan hund så spänner vi oss, sträcker upp kopplet och framförallt höjer vi adrenalinnivåerna inför en väntad attack. Skulle det sedan visa sig att hunden vi möter inte riktigt beter sig som väntat, då börjar vi ropa, skälla och (i hundens ögon) "göra utfall" mot både hund och ägare. "-Koppla din hund! -Neeej, du får INTE komma nära min hund! -Bort! Bort! Bort!" För att undvika konfrontation drar du i din hunds koppel och försöker få in den bakom dig (samtidigt som du snurrar runt för att undvika den andra hunden), utan att egentligen kommunicera med din egen hund. För ditt fokus pendlar mellan den andra hunden (som cirklar runt er och gör allt för att komma nära din hund), och dess ägare som nu kommer springande rakt emot er och ropar och ber om ursäkt. Allt detta får upp adrenalin- och kortisolnivåerna på oanade höjder. Hos alla parter. 

Nu ska jag berätta en mycket bister sak - om den lösa hunden har för avsikt att skada dig eller din hund, då kommer den att göra det oavsett hur du fäktar och skriker. För den är ett rovdjur med primala reflexer och du är en löjligt svag och långsam motståndare. Vad du kan göra för att öka dina chanser är att stå stabilt, "brösta upp dig" och fästa blicken på angriparen. Inga fladdriga rörelser och gälla skrik utan möjligen några bullriga avskräckande utfall mot angriparen. Går hunden runt dig så följ med runt, så du alltid har ryggen fri. Invänta att hunden tappar intresset eller ägaren kommer ikapp. Men... den goda nyheten är att de allra allra flesta hundar ni möter, framförallt de okopplade, bara är en glad skit som vill hälsa. Det Är olämpligt! Det Är olyckligt! Det Är fruktansvärt nonchalant av ägarna att inte ha bättre koll på sina hundar, men Det Är Ingen Fara! Bemöt vilden neutralt, lär din hund att bemöta vilden neutralt. Då kommer den hunden tycka att det är aningen tråkigare att springa fram till främlingar nästa gång. Om hundägaren kommer fram kan du i vanlig samtalston säga vad du tycker, utan att hundarna uppfattar någon spänd stämning. 

Så, ta det lugnt i hundmöten!! Gör inte saken värre genom att bekräfta de hundar som Inte kan sköta sig, utan lär Din hund att ignorera och gå vidare. Det som sätter djupast spår hos en hund är inte att en annan hund springer fram till den. Inte ens om den blir attackerad faktisk. Det största traumat är att se hur "husse/matte verkade tappa kontrollen och jag förstod inte hur jag skulle agera". Det är i den känslan som Din hund blir reaktiv mot andra hundar, och risken finns att det plötsligt är Din hund som tar sig loss och faktiskt angriper en annan hund. Du har ju lärt den att vara rädd för andra hundar. Det är ju du som bevisligen inte lyckas avvärja en attack, utan hunden måste kliva fram och bita ifrån åt er båda...