Hur kunde jag tappa hunden?

Så här vid dagens slut sitter jag och funderar över detta med hundvakter och bortsprungna hundar. Följer några FB-sidor där man efterlyser hundar och slås av hur många av dessa som försvunnit när de varit ute med någon annan än sin ägare. 

Vilken mardröm det måste vara, att bli anförtrodd någon annans älskade hund och så händer det som bara inte får hända. Vad beror det då på, att det så ofta händer just när någon annan har hand om hunden? Jag tror ett av svaren kan vara, att man underskattar den anknytning som hunden faktiskt har till sin ägare. När man tar emot hunden försäkrar ägaren att "Min hund kan vara lös, han kommer alltid på inkallning!", men så visar det sig att man inte övat detta med andra personer, utan egentligen kommer hunden bara när matte/husse ropar. Eller "Min hund har inga problem med höga ljud och han har aldrig jagat harar!", men plötsligt när hundvakten inte är på sin vakt rycks kopplet ur ens hand och hunden har triggats av något helt oväntat. För vad man som ägare inte reflekterat över är, att hunden visst reagerar på olika triggers men den agerar inte reflexmässigt eftersom den är trygg och litar på sin ägare. Med någon den inte känner så väl är den mer på sin vakt och reagerar såväl starkare som snabbare, både på upplevda hot som ljud och naturliga reflexer som jakt. 

Vad kan man då göra som hundvakt, för att minimera risken att en hund springer bort medan du har ansvar för den? Personligen skulle jag aldrig gå ut med en hund jag inte känner väldigt väl, utan att använda ett stabilt midjebälte som jag sätter fast koppelöglan i. Sedan håller jag självklart i kopplet också, men om jag av någon anledning tappar det eller glider på greppet då finns midjebältet som en extra säkerhet.