Står du i "dragläge"?

Så ofta ser jag ägare som inte riktigt bestämt sig - hunden skulle väl egentligen inte få dra fram till den där doftfläcken men nu är den ju där ändå. Själv har man fastnat på gångbanan/stigen för man har lågskor och vill inte gå i gräset, eller kanske kom ett sms som man lite snabbt ska kolla av och så drog hunden till sig den där sista decimetern koppel.

Så, nu står du där lite tankfullt med armen utsträckt och väntar på att hunden ska slacka på kopplet igen så att ni kan gå vidare. Det har nästan blivit en vana nu, hunden drar ju inte så mycket att du behöver säga ifrån och du märker det knappt. Men hunden märker det! Om det är en ung hund med planer kommer den oavsiktligt men långsamt vänja sig vid trycket över halsen, så att den tål lite lite mer imorgon även under själva promenaden. En mogen och mer strävsam följeslagare fäster ingen större vikt vid det, den har vant sig vid att få lite mindre syre till hjärnan en kort stund, det är irriterande men svårt att lära en gammal gubbe sitta, som det gamla hundordspråket lyder. Vill husse stå där och få mjölksyra i armen får det vara hans problem...

Genom att faktiskt bestämma dig, gör du både dig själv och din hund en tjänst. Antingen omdirigerar du hundens frammarsch redan innan den nått doftfläcken, eller så accepterar du och tar de där sista stegen så att du kan fälla ner armen...